Sport och mode går väl sådär ihop, eller hur? Tennis funkar, i viss mån också cykel och cricket, men fotboll? Nej, det blir sällan bra.
Fotbollskläder - shorts, tröja, strumpor och skor kan faktiskt fungera estetiskt ibland, det finns flera lysande exempel där Englands tre lejon och kanske framförallt Gli Azzurri tillhör de främsta. Fotbollsklädernas främsta uppgift ligger i funktionen, eftersom det trots allt är prestationen som ska genomföras i kläderna som räknas. När män, för det är ju oftast män, som inte utövar sporten på professionell nivå iklär sig plaggen civilt blir den estetiska kollisionen oftast brutal.
För den som följer fotboll idag vet att det på en plats i truppen allt som oftast numera finns en herre som utmärker sig med elegans – tränaren, the manager, förbundskaptenen eller Mister om ni så vill. José Mourinho och Pep Guardiola stod för en av årets största fotbollsbataljer i årets Champions Leauge-slutspel, en kamp som den förre gick segrande ur. Stilmässigt måste jag säga att det blir kryss.


I EM för två år sedan var det inte långt mellan fullträffarna där Roberto Donadoni stod ut som ett självklart utropstecken.

På VM i år blir det svårare att hitta guldkornen. Svennis slentrian-Armani, Lars Lagerbäcks träningsoveraller och Maradonas Mano Negra-stil är i alla fall inget som får mig att jubla. Det blir i alla fall svårt att toppa den gamla Manchester City managern Malcolm Allison som var känd för sina Fedorahattar och cigarrer, det var klass på den killen.
Hans Håkansson